ja nu, ska man väl sätta sig och plugga

sen blir d sova. om ja vågar somna,

Antar att drömmarna kommer komma

tillbaka nu med.

Varför kan ja inte sluta hoppas?

Jag har gett upp, det har ja. men ändå

kan ja inte sluta hoppas, För det är allt ja

vill. men ändå vet ja inte om ja vill längre.

Allt är för rörigt just nu och inget funkar för mig.

Den dagen ja kan prata ur mig allt, den dagen

kankse allt blir bättre för mig själv.

Det finns mycket som ja vill få ur mig.

Men ändå känner ja att jag ska hålla de

inom mig. För ja et inte längre vem ja ska

sätta mig ner med och försöka få ur mig allt.

Åka ut till malmön kanske? de funkar ju ibland.

Men inte alltid, Du prata på att ta mig dit ut

och få ur mig allt ja håller inom mig.

Men ja vet inte om ja klarar av och ta med mig ngn

dit ut. För ja känner att de är min plast. Där ja sitter

och prata med dig som inte finns. utan i mitt

huvud finns du bara.

Som igår kväll, ja va helt säker på att du var där.

Jag såg dig vid dörren till rummet. men När ja tänker vet

jag att så var det inte. utan bara ja som önskar att

du kommer tillbaka och de börjar gå för långt nu..

Jag kommer inte våga sova i mitt

rum på det sättet själv längre.

Kommer ha panik, och tänka att det

kanske var du jag såg men ändå inte.

Jag hade total panik när ja trodde ja såg dig.. men visst inte

vad ja skulle göra det läget. Jag vill ringa till en, och bara gråta

och berätta detta. men ja visste inte om ja vågade det.

så de blev lägga sig med täcke över huvudet och förska låsas som

allt var som vanligt..