När man sitter och tänker på allt.

så kommer man tänka på hur dagarna

går fort, och dagarna börjar Närmna sig den 25.

De är då ja kommer får panik och vet inte vad ja ska göra..

För de är den 25:e alla lämnar mig.

Först ni två och sen blev de en till

som mitt hjärta brann för.

Dagarna börja närmna sig, coh mer panik för varje dag får man med.
just nu så låg du bara i sängen och kollade på tv. för du kunde inte röra dig.
Du hade för ont i sklettet för kunna göra något. Och jag fattade aldrig hur allvarligt de
var. Alla som fanns i mitt huvude var att du kommer bli bra, och så du kan
följa med oss ut igen. Men så blev de inte. utan du blev bara sämre och sämre.
men jag förstog inte de själv.. Utan alla började när ja gick bort till mormor en kväll,
för jag skulle sova hos henne. Morfar låg inne på sjukhuset. efter nästa dag när ja kom
hem ifrån skolan, så stog mormor i dörren och väntade på mig..
Hon stog och tittade på min innan hon kunde öppna munnen,
pappa ligger inne på sjukhuset igen. han ringer när han får en egen telefon.
okeej tänkte ja, han ringer som han han har gjort alla andra gånger.
Timmarna gick och gick. jag fick damp om någon annan ringde.. För de fick
inte tutta upptagen när han skulle ringa.
men klockan blev för mycket. Jag fick hoppa i sängen. Mormor lovade att väcka mig om han ringde.
Men inte de heller..
utan att ja vaknade nästa dag tio i åtta. och min buss går klockan åtta..
Jag sätter mig upp i sängen och börjar skrika på mormor, hon pratade i telefonen när hon gick mmot mig.
det var morfar i telefonen. Dom la på. mormor satte sig på sängen och sa att ja skulle ta de lugnt för ja skulle inte till
skolan den dagen.. ja fatta inte varför.
Tillslut frågade ja hur mår pappa, då började mormor och gråta, ja fattade inte va som hade hänt.
allt blev tyst i några minuter, sen lyckades mormor öppna munnen och säger,
Jimmy gick bort i natt monica, han kommer inte tillbaka mera.
och förstog inte vad hon menade men ändå förstog. jag la mig ner i sängen igen.
mormor sa att mamma och marica var på till malmön.
När ja väl orkade gå upp ur sängen, så gick jag och mormor ut med nicko, folket började frågada varför
flaggan var på halv stog, jag fick damp och skrek,det har fan inte ni med och göra. mormor fick dra bort mig och gå vidare. jag tror folket fatta vem som hade gått bort. när vi kom tillbaka efter prominaden, och efter en bra prata stund. jag hade så många frågor till mormor. jag hade ju inte fattat vad som hade hänt, varför gick han bort? och ingen annan. Tillslut gick bort till lägenheten där ja bodde,
satte mig vid datorn, satte på högsta musiken. Hörde inte om någon kom eller inte.
Marica kom tillslut och satte sig i mitt knä vid datorn. bägge brakde ihop, och satt och grät en bra stund.
Sen kom faster Mia upp och frågade om ja vile följa med till sjukhuset och titta och säga hejdå till pappa. Tror dom själva att en elvaåring tjej vill följa med och se sin pappa ligga död i en säng på sjukhuset?
Då kan dom ju drömma om de länge tänka ja. Jag gick bort till mormor igen och fråga om hon skulle med till farmor grav som hade varit bort i 2 år den dagen. Sen när ja kom hem igen skulle ja med mamma hem till väjern. men de tog några timmar innan dom fick in mig i blien för ja ville inte lämna lägenheten eller ön.
För ja trodde han skulle komma tillbaka. Men inners förstog ja att han kommer inte komma tillbaka, utan han skulle bara finns i mitt hjärta. och där kommer han altid finns. Kommer alltid sakna han lika mycket för varje dag som går. för ja vill att han ska komma tillbaka till mig och finnas för mignär ja behöver han. men de gör han inte längre. inte på sättet. Utan nu är han bara en ängel som finns där uppe. Som aldrig kommer komma tillbaka till mig och stå med sina två ben på jorden. Men tror han har de bättre där uppe än här nere. Nu slipper han lida och ha så ont som han hade..
Kommer alltid älska dig Jimmy Adolfsson,
kommer alltid sakna dig lika mycket,
du kommer alltid finnas kvar i mitt hjärta <3

De är så mycket jag bara har lust och skrika ut.

att hålla inom sig allt gör inte sakerna bättre själv..

jag känner att ja behöver åka ut till dig,

eller bort ifrån alla. och bara få ut mig allt..

jag orkar inte bärra allt längre..

ja vill inte längre.. hur ja ska få ur mig allt vet ja inte heller..

för nu har de blvit så att ja håler inom mig de. och de kommer stanna

där med.. för ja vill inte öppna mig själv längre..

ja kommer inte orka de en gång till.

Man tror på vissa ord, men sen märker man

att dom orden va inte sanningen.

tillslut ger man upp. och lir de att man

stänger in sig själv med..

Folket får klaga på att ja inte säger något längre.

men ja känner inte för öppna mig själv längre.

de är ingen ide att gör de en gång till.

Man tror att någon sitter

och lyssnar när man vill prata om något.

men sen förstår man att du sitter bara där , dom lyssnar inte

. de är då man ger upp med..

Man kan inte alltid försöka och försöka.

kraften tar slut med..

Då kan man lika bra spela ett spel.

där folket tro att man mår bra.

Så slipper man alla som klagar med.

så kan med göra....

Idag har de varit en lugn dag.

var nere och ät på kinan med petra,

förut.. sen har jag städat petras rum.

Resen av dagen ska man nog bara

ta de lungt för de mesta...

Imorgon ska man åka ut till choffe och

fira påsk med dom bästa..

Man funderar och fundera men

man får inget svar.. alla tankar

håller på för fullt, men något

svar får man inte..

Man vet inte vad man ska göra längre,

Man ger upp helt. man vet inte

vart man ska ta ivägen längre.

De slutar med att man gömmer sig

tillslut och där stannar man.

Har en mening på huvudet, och stannar

där. man blir inte av med den. vad ja än

tänker på kommer den upp.

Och de är en sådan mening som krossar en.

Man vill inte ha den där. man vill få

bort den .. Men de går inte..

Nu har man kommit hem ifrån ua och hämta lite saker :P

Vet att de är fel och skriva det här kankse. men ja är för

feg för ge till dig själv.

men om du vill så fins de en sak till dig i den 3:de lådan vid

tv till idg. du får öppna när ja med eller om du vill öppna när ja inte

är med. är ledsen fö ja är för feg!:( :( :(

Är ledsen för ja e så feg!

Idag har man varit inne i stan med petra.

Hon behövde som sagt tjocktröjer nu.

Så fick åka med henne in..

Nu sitter ja vid datorn och kollar på

tv.  Hade inte varit fel och

åka ner och handla lite godis,

men vet inte om ja orkar de,..

Jag orkar inte mycket längre.

jag vill bara åka bort ett bra tag.

Och få tänka på allt. och försöka få tag i

mig själv. men samtidigt vill ja inte åka

bort nu för tror ja kommer må sämre av det.

Har mer panik för de är den 25 april, och

de känns som du med kommer försvinna för mig.

Men vet ju inte. men de händer alltid något

den 25 för mig. och ja orkar inte de längre.

kommer inte palla de en gång till.

ja fundera på stanna hemma ett tag

och stänga av mobil och inte sitta vid datorn..

bara få vara helt själv.. men vet inte om d skulle

hjälp de heller..

Miss you <3