Jag orkar inte längre. Spelar ingen

roll vad jag gör, så blir det bara fel.

Och nu när snart är 7 årsedan du försvann.

Kommer ja bara må sämre, Det jag vill nu

är ligga själv i ett rum där ingen annan är i närheten.

Utan bara jag själv. Men ändå vill ja att du ska vara med mig,

Jag vet inte hur jag ska göra längre.

Jag väntar och väntar varje dag.

Men nu börjar jag själv förstå. Att de är ingen

ide för mig och sitta och vänta längre.

Så de är lika bra och gå upp nu.

Kommer altid älska dig lika mycket.

För det var med dig ja känns från hela börjar att

de var dig ja ville dela mitt liv med..

Men nu ger ja upp med kärleken helt.

Men Alla säger samma sak, Att dom kommer inte

göra samma sak som folk har gjort innan. utan stanna.

Jag går på den varje gången, men har förståt nu.

Att dom flesta säger bara så just då, sen bry dom sig inte längre.

Om vad dom har lovat eller sagt innan. Så nu ger ja upp helt.

Jag kommer avvika kärleken helt nu.

Kommer inte låta någon komma in i mitt liv igen.

Kommer hålla dom flesta ute helt nu, vet inte

vem ja ska lita på längre.

Jag orkar inte längre...

Imorgon är det exast 4 veckor kvar tills de är 7 år

sen du lämnade oss. så de betyder att om två veckor

så kommer allt bli skit.. För de var då du blev som sämst.

de är då alla tankar kommer igång. Alla skulld

känslor, för ja inte var hos dig närdu mådde säsmt,

och att ja inte var hemma när du åkte in. och att

ja inte kom in när du låg på sjukan..

Utan att ja stannade hemma hos mormor. och

gick inte till skolan för ja satt och väntade på telefonen

skulle ring. att du skulle ringa och säga att du hade fått

ett eget rum. och en egen telefon så ja kunde ringa dig när ja själv

ville. när ja ville prata med dig.. Men de fick ja inte.

Utan 3 dagar innan du försvann så gick ja till mormor.

och ja sa inte hej då på det sättet till dig. som ja

önskar idag att ja gjorde de. men nu är de försent.

Det märks att de börjar bli april med. för de är då ja mår som sämst.

det är då ja vill att du ska finns här. men de gör du inte längre...

  Hoppas du har de bra nu pappa <3

Nu har ja funderat och funderat

i ett par dagar. och nu har ja kommit fram

till ett svar iaf.

Jag ska köpa den saken.

Det har ja besmämt nu. och så ska

de bli med. För köper ja de inte kommmer jag ångra

mig med och de är bättre och köpa de och ha de liggande

tills man känner för att inte ha det längre.

Hur ja ska göra än det vet ja inte. men de kommer jaq

nog på...

Nu har man kommit hem. Har varit

i göteborg med petra, och handlat lite.

Blev inte så längre denna gången.

Men de va kul ändåe..

Nu sitter man i skolan, och hjar tråkigt.

För andreas är sjuk och då får man ha niklas ist :(

Inte lika kul det där..

Sen ska man ha matte ist för data..

mindre kul. men ja behöver ha matte med.

Sen blir det åka ner till torget och ta ut pengar till

hjärtat så hon får lite pengar i plånboken igen..

Det är hemsk och inte ha de :P

ja nu, ska man väl sätta sig och plugga

sen blir d sova. om ja vågar somna,

Antar att drömmarna kommer komma

tillbaka nu med.

Varför kan ja inte sluta hoppas?

Jag har gett upp, det har ja. men ändå

kan ja inte sluta hoppas, För det är allt ja

vill. men ändå vet ja inte om ja vill längre.

Allt är för rörigt just nu och inget funkar för mig.

Den dagen ja kan prata ur mig allt, den dagen

kankse allt blir bättre för mig själv.

Det finns mycket som ja vill få ur mig.

Men ändå känner ja att jag ska hålla de

inom mig. För ja et inte längre vem ja ska

sätta mig ner med och försöka få ur mig allt.

Åka ut till malmön kanske? de funkar ju ibland.

Men inte alltid, Du prata på att ta mig dit ut

och få ur mig allt ja håller inom mig.

Men ja vet inte om ja klarar av och ta med mig ngn

dit ut. För ja känner att de är min plast. Där ja sitter

och prata med dig som inte finns. utan i mitt

huvud finns du bara.

Som igår kväll, ja va helt säker på att du var där.

Jag såg dig vid dörren till rummet. men När ja tänker vet

jag att så var det inte. utan bara ja som önskar att

du kommer tillbaka och de börjar gå för långt nu..

Jag kommer inte våga sova i mitt

rum på det sättet själv längre.

Kommer ha panik, och tänka att det

kanske var du jag såg men ändå inte.

Jag hade total panik när ja trodde ja såg dig.. men visst inte

vad ja skulle göra det läget. Jag vill ringa till en, och bara gråta

och berätta detta. men ja visste inte om ja vågade det.

så de blev lägga sig med täcke över huvudet och förska låsas som

allt var som vanligt..

Varje dag som kommer hoppas ja på allt.

Men nu har ja förståt att ja behöver inte vänta

eller hoppas mera. För ja vet att de kommer aldrig

hända. Men ja vet att innest kommer ja hoppas

ändå. Men nu ger ja upp. Jag orkar inte väntat,

hoppas mera. jag trycker bara ner mig själv med det.

Genom att vänta på den dagen.

Lika bra och ge upp, och ta den dagen när

den kommer ist :)